Tack för era kommentarer!!♥♥

Det kan inte bara var jag som har blivit stämplad som blyg i skolan? Ja jag drar mig undan när det stora folkmassor men är det så konstigt? Det är liksom svårt att inte vilja göra när man vet att alla dömmer en. Och ja.. jag kanske har lite svårt med att prata med folk men det är mest om det är någon annan som är likadan som det blir jobbigt. Men jag tror att det lätt blir att folk inte vill gå fram till någon som verkar blyg och så. Det är ett problem. Tänk om man inte alls är blyg? Nej det där med att man blir stämplad som något är totalt värdelöst.

"Maybe it's not about the happy ending. Maybe it's about the story."

Ett citat som jag tror är värt att fundera på..

Det är bättre att vara ensam än att vara med någon som får en att känna sig ensam..

Jag gillar citat men det är lättar att säga än att göra. Men ett citat som jag har funderat mycket på är det här.

Sometimes it's better to push someone away.. Not because you stopped loving them but because you can't take the pain anymore..

Jag älskar min bästa vän men allt hon gör sårar mig verkligen. Hur hon behandlar andra, speciellt killar, får mig vilja skrika på henne att hon måste lägga av.Varje gång hon vill att jag lyssnar medans hon inte bryr sig alls om jag försöker säga något, hugger det till i mig. Men jag älskar ju henne fortfarande.

Jag försöker vara hos min pappa så mycket som möjligt. Varje helg åker jag dit och varje helg jag kommer tillbaka hit så känner jag mig instängd. Jag är självklart inte det men det känns som det. Jag trivs inte här helt enkelt.. För mycket på samma gång och på samma ställe påverkar kanske hur man trivs.. Det vore nog den vettigaste förklaringen.

Så många vänner men ändå helt ensam. De säger att de bryr sig, att de alltid finns där men bara för att de tror att de måste. De ser aldrig smärtan. Jag skulle aldrig kunna berätta för dem om den. Jag skulle aldrig kunna visa den för dem. De frågar inte hur jag mår. Antar att är för upptagna för att hinna bry sig.

Jag består ut av smärta och smärtan bestå ut av ilska, ångest, sorg och ensamhet. Vad all ilska, ångest, sorg och ensamhet består av vet ingen..

Jag vill bort härifrån och inte komma tillbaka

Jag vill va ensam

Jag känner mig tom

Jag vill inte veta vad folk tycker och tänker för jag har redan fått höra det

Jag mår inte bra

Jag fejkar mitt leende varje dag

Ingen förstår när jag fejk ler

Att vara olyckligt kär är jobbigt.. Specellt om du ser h*n ofta och kanske till och med är väldigt bra vän med personen. Men att få höra h*n säga att det inte finns en människa som verkligen gillar h*n sårar en också. Man vill verkligen bara skrika att man gör det, men man vågar inte.. Man är rädd att förstöra vänskapen.

Att berätta för h*n att man gillar h*n mycket mer än vän är skönt och lättande. Men blir det som för mig blir man bara mer sårad..

Han är en väldigt bra vän. Vi pratade om "kärlek" för någon dag sen. Jag sa att jag gillar en väldigt mycket men att jag vet att han inte är intresserad. Han försökte verkligen få mig att skriva till "personen" och berätta. Och efter ett tag hade han tydligen förstått att jag menade honom. Vi pratade någon dag senare om samma sak igen och då ville han veta vem det var.. så jag berättade. Han sa att han redan visste det.. Men när jag sen frågade om jag skulle få en chans eller inte, precis som han sagt innan att jag skulle göra, så fick jag svar att det inte var aktuellt just nu men att jag inte ska ge upp utan att han kan ångra sig. Det sårade mig.. visst förstår jag och så men jag blev sårad.

Att bli sårad på nytt hjälper inte precis mitt mående nå bra.. Men jag skulle på sätt och vis kunna säga att jag är van. Jag mår skit och ett brustet hjärta har sin roll i det. Finns inget å göra åt det..

De flesta bilderna är från _citaat_ på insta

Dom flesta känner nog igen sig i någon av dom..

Jag klarar inte av alla lekar och skit längre. Jag blir så trött på alla som tror att andra alltid ska se upp till dem och att de bara kan knäppa i fingrarna så är alla problem borta. Alla som bara söker uppmärksamhet, som låtsas vara ens vän men som egentligen inte bryr sig ett skvatt! Varför ska alla tro att de är så perfekta medans dom egentligen är de värsta man kan tänka sig?! Jag säger inte att jag är perfekt eller att alla bör va som mig. Jag säger bara att folk bör tänka sig för innan de öppnar käften.  

Har ni någonsin blivit biten av en människa? o.o Min syrra på 7år bet mig i armen igår o.o Jag hade en jacka mellan och hon kan inte ha bitit så hårt men jävlar vad ont det gjorde! Stackarn blev så rädd när jag skrek att hon börja gråta :/