Ni vet alla personer som man har runt sig som kallar sig för ens vän och ibland även bästa vän? Dom som alltid säger att man betyder så mycket för de och att de inte hade klarat sig utan en? Dom som är så jävla falska att man bara vill gå fram till och skrika rakt upp i ansiktet? De som bara söker uppmärksamhet? 

Just dom personerna finns det för många av.. Och dom finns överallt. De går inte att undvika och de sårar en gång på gång. Själv står man där och kan inte fatta hur de kan göra det som dom gör. Hur man kan vara en så hemsk "vän". Hur man kan göra samma sak som man vet sårar mot flera personer. De är dom som fastnar med.

När man har fastnat mår man bara sämre och sämre för varje dag. Och man vill verkligen skylla allt på just den eller de personerna men man vet att de är ens egna fel att man inte har sagt ifrån.. Så är det i alla fall för mig varje dag..

Många säger att jag är stark och har varit med om mer än dom flesta i min ålder har. Jag förstår inte vad dom menar? Jag mår så himla dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men ingen vet något för jag har ett léende på läpparna varje dag. Men jag vill ju inte heller att folk runt mig ska veta att jag vill ta första bästa chans att flytta.. och med skilda föräldrar så har jag chansen men jag vågar inte. Jag vill inte börja på en skola där jag inte känner någon, men samtidigt är det precis vad jag vill. Jag vill få en chans att börja om, få kompisar som jag inte behöver vara stark för eftersom dom vill ha min hjälp med allt. Jag vill känna att jag hör hemma någonstanns och trivs där.

Jag är väldigt blyg av mig jag vill inte att folk ska kolla. Varje gång någon kollar på mig känner jag mig ful och allt. Det är nog kanske fler som gör det men att någon kollar och sen vänder sig och skrattar är inte kul. Jag är inte mobbad och jag har vänner men det hjälper inte om jag inte känner att det vore någon skillnad. Jag har kanske en som jag alltid vill ha vid min sida. Men vi ses inte så ofta.. Han betyder mycket för mig och mår han inte bra så gör jag jag allt för honom. Han är verkligen min bästa vän.

Det finns nog fler som känner som mig. Som känner sig toma och värdelösa.

Jag är väldigt ointressant men jag behöver få skriva.. mamma vill att jag går med i en grupp för barn i sorg då det har hänt lite saker under dom senaste åren men jag vill inte.. Jag vill inte sitta och berätta vad jag känner och kände för personer som jag inte känner eller ens vill vara där med.